Det här har pågått ganska länge nu, jag tror att det började när jag var ungefär 12 år och idag är jag 20. Jag bor inte hemma längre, men när jag gjorde det hyste jag en djup rädsla för mitt sovrumsfönster, ja egentligen alla fönster på västra sidan om huset, men mest mitt eget. Jag fick en känsla av att det fanns något där ute, något som jag inte fick se, då skulle det "vara försent"… Så fort det blev mörkt ute vägrade jag se ut genom fönstret, jag stirrade stint ner i golvet när jag drog ner rullgardinen. Jag undrar än i dag vad det kan ha varit, känslan har minskat med åren, nu kan jag förmå mig själv att titta ut, även om det fortfarande är obehagligt. Kanske kan du hjälpa mig med detta, trots att det har gått lång tid? Tack på förhand. Miriam

Hej Miriam! Detta kommer nog låta helt upp i det blå och alldeles heltokigt men är det svaret jag får. "Det har periodvis pågått utomjordisk aktivitet på det området strax norröver från fönstrena. Dessa vill absolut skapa en illusion av fara dvs att "det är dödligt farligt att upptäcka dem" så människor undviker platsen tom med sin blick. Allt är en illusion och inte verkligt även om känslan av varning är verklig. Dessa ville bli lämnade ifred när de utförde sina undersökningar på platsen. De är nu inte längre kvar, men känsliga sinnen från djur och människor kan uppfatta spår av deras tidigare närvaro." Det är det svaret jag får och du får undera på det. Kanske har du själv redan i ditt undermedvetna snuddat vid tanken men slagit bort den pga det känns "för tokigt". Mvh EeWee