Jag har en nästintill panisk skräck till att "omslutas av vatten". Att sitta fast och sakta men säkert omslutas av vatten. Tex så är en mardrömstanke att fara över en kajkant eller liknande med en bil och sjunka. Eller att befinna mig på en båt som sjunker och inte kunna ta mig därifrån… När jag var liten var jag fullständigt livrädd för att bada, både i sjö/bassäng och badkar. Min mor slet som ett djur för att bada mig. Nu har jag detsamma med min dotter. Hon går ut till fotknölarna i sjön och stannar där och skvätter och leker med vattnet. Likaså i badkaret. Hon vägrar att sätta sej ner. Hon står alltid. Och enligt mamma var jag likadan… Jag är fortfarande inget "blötdjur" utan kan ta ett dopp i sjön lite snabbt för att svalka av mig eller så. Varför denna vattenrädsla? Vad ligger bakom? Och vad kommer det sig att lillan är likadan? Min mamma brukar skratta och säga att det är straffet för alla gånger hon fick slita för att tvätta mig… 🙂 Du är underbar! Tack Annika

Hej Hyacinta! Jag ska göra det enkelt för mig utan att länka till tidigare liv. Jag får sagt att det har med flera tidigare liv att göra där du hamnat i siutationer just med vatten.Vissa gånger har du dock klarat dig men anda inte. Just denna rädlsa för vatten är din "stötesten" och sitter djupt inom dig. Jag får sagt att din dotter inte egentligen i sig bär på denna rädsla för vatten men att DIN rädsla eller obehag för vatten förts över på henne. Även om du inte visat denna rädlsa eller obehag så känner hon av det rent inuitivt och gör det sedan till en egen rädlsa. Mvh EeWee