Först & främst, tack för en bra sida! ^-^ Jag har nu suttit och läst berättelser och frågespalten och tänkte ta modet till mig och skriva själv. Till frågan: Jag har alltid funnit det övernaturliga intressant och delvis varit mottaglig för det. Som barn såg jag då och då, oftast när jag satt i vardagsrummet och målade, en vit figur som tittade fram från öppningen till hallen. Jag var aldrig rädd för denna. Den kändes väldigt söt och var kort som ett barn. Det var alltid vita skuggor, förutom en gång när jag vaknade på natten och skulle gå till min mamma. När jag kom ut från rummet satt en svart gestalt, liknande den vita men "kalare" på soffkanten. Jag minns att jag stod och tittade på den länge, men sedan minns jag inget mer. Den minnesbiten har alltid varit borta. Det är enda gången som barn jag såg "de svarta". Dock när jag blev äldre, tonåren, och kom in i en väldigt jobbig period så blev jag allt mer "hemsökt" utav dessa svarta skuggor. De kändes alltid väldigt hotfulla. Vid nått tillfälle såg jag flertal svarta skuggor gå förbi mitt rum på elevhemmet, jag trodde först att de var andra människor men det var det inte. De var aldrig där när jag direkt kollade på dem. Väldigt irriterande då de då och då försökte ta sig in i mitt rum men varje gång de kom till tröskeln så tittade jag upp (jag kunde inte stå emot att göra det, jag försökte). Jag var rädd men nyfiken på att se vad som hände om de kunde ta sig in i rummet. Händelserna med de svarta skuggorna är för många för att beskriva då det pågick under en väldigt väldigt lång period. Men vad kan dessa "skuggvarelser" vara? När jag berättade det för vår präst sa han att jag sett svarta änglar, vad det nu kan vara. Jag har även funderat på om de kan vara jag själv som frammanade dessa svarta skuggvarelser. Men varför? De skrämde mig så hemskt mycket. För att inte dras ner totalt av dessa varelser så har jag varit tvungen att "stänga av". Allting blev lidande, tex sömnen, för det kändes som om jag blundade så kunde de komma närmare. Om jag höll koll på dem så kunde de inte närma sig iaf. Och alla vet vad som händer om man sover lite, då blir bara allt värre, mående osv. Det som får mig att tro att det var jag själv som "skapat" dessa energier, förlåt mig för mina spekulationer, är att det var en så turbulent tid i livet och att jag själv inte alls mådde bra. Men eftersom jag sett liknande saker som barn så tänker jag annorlunda också.. (Jag kan även tillägga att jag har upplevt andra saker, sånt som inte hör till denna fråga. Många gånger tillsammans med en vän, vi kunde knappt umgås ett tag utan att något hände. Vi var helt enkelt för öppna tror jag.) Men nu mår jag bättre, jag är inte längre rädd och har börjat sakna alla upplevelser. Men så fort något är i görningen blir jag omedvetet rädd igen och "stänger till". Hur kan man öppna sig igen? Eller har jag helt enkelt "vuxit" ifrån allt och det finns ingen återvändo? Ursäkta om jag uttrycker mig klumpigt eller skriver konstigt. Men jag hoppas att du kan ha några svar, kankse på vad dessa skuggvarelser är, men främst på hur man kan öppna sig igen. Det känns som jag stängt mig så hårt att jag inte vet om jag kan öppna dörrarna själv, vet du någon plats/tips där man kan finna vägledning. Hade jag någon vid min sida som vägledare så skulle jag våga desto mer, sakta börja öppna mig igen. Jag har fortfarande så mycket att lära och jag är fortfarande så ung så jag vill inte att det skall stanna här. Jag sattsar inte på att bli ett medie eller så, men att bli mottaglig igen. För nu känns det som jag tappat en viktig bit av mig själv. Tack på förhand! Malin

Hej Malin! När jag började läsa ditt brev så förstod jag redan vad det handlade om därför blev jag lite "paff" att få detta bekräftat, lite längre ner i din insändare. Ja, den prästen du pratade med hade rätt. Dessa svarta skuggor du sett är olika sorters sk svartänglar. Det är en sorts Änglar som delvis vänt sig bort från ljuset och Gud och lever i en slags "utanförtillvaro". Dessa kan ändå fylla en funktion i vissa fall och även gå ärenden och göra uppdrag för att hjälpa människor,uppdrag som de fått att utföra inför den Högste Skaparguden för att så att säja "göra botgöring". Dessa kan dyka upp när en människa så att säja står i ett vägskäl och inte har valt varken ljus eller mörker.Det kan vara att man är påväg att göra saker,handlingar eller har tankar som inte är ljusa och positiva. De kan dyka upp när en person är nere,har låg självkänsla eller tappat livslusten och har destruktiva tankar där allt är svart eller vitt. De kan även dyka upp i perioder då man har hämnd eller hattankar gentemot någon eller rent allmänt mot hela världen! Oftast handlar det om att de vill dra en människa ännu längre ner i träsket av svårmod och sitta och "tycka synd om sig själv" osv och se allt i hopplöshet. Det finns dock undantag, och det är de som så att säja går den "Högstes ärende".(I likhet med "åklagaren" i Bibeln som i Jobs bok fick uppgiften ,inför den Högste,att testa och pröva Job med en masssa problem och lidande,för att se hur stark Jobs tro var). De kan tex ha fått en uppgift att bära en annan människas svårmod och mörker, så denne har en möjlighet att lätta sin börda och kunna vända sig mot ljuset. Men då är dessa övervakade av både Gud och Heliga Ljusänglar och få "stå tillsvars inför Den Högste" ifall de gör något "dumt" mot den människan de fått i uppdrag att hjälpa. Det är vanligt att tonåringar drar tills sig dessa när de befinner sig i sin "tonårskris" och hatar alla människor och hela världen. Det beror givetvis på vilken slags människa man är. Eftersom du inom dig har både dragning till det ljusa såväl till det mörka bör du ,innan du ens ger dig på att öppna dig själv,bestämma dig för vilken sida och vilka energier du vill dra till dig. Annars är risken stor att dessa dyker upp igen,för att försöka "bestämma åt dig" då du själv aktivt inte gjort ett val. Fundera på det jag skrivit och hör gärna av dig igen om det är något du inte förstår! Mvh EeWee