Hej. Jag skrev för en tid sedan om min nya lägenhet i vadstena till er,fick då rådet att inte va ensam och att flytta där ifrån för att allt va för mycke.. Har gått och tänkt på allt det hära ett tag nu och ska nu flytta till våren! Men en sak slår mig alltid lika långt och jag kan inte låta bli att ha det i tankarna. 98 flyttade jag och min familj till skåne för att bo nära havet men första huset vi bodde i vågade ingen att sova ensamma i så alla baranen sov hos mamma och pappa nästa hus vi flyttade till va ett dröm hus! men senare fick vi reda på att den som tidigare bodde där tagit sitt liv i vardagsrummet. Kännde mig offta konstig i det huset. Sedan fick vi nog och flyttade upp till östergötland igen där mina föräldrar fortfarande bor och det är ett hus som är gammalt! När jag började på gymnasiet flyttade jag till ett internat i vadstena som tidigare va en del av birgittas sjukhus! Huset vi alla tjejer bodde i va inte rört sen man laggt ner sjukhusområdet (dock finns ju rättpsyk kvar idag mitt imot det dåvarande internatet för tjejer) Det va springor mellan dörrar och golv för att köra bårar,Dom små fönsterna på dörrarna och luckorna va fortfarande kvar ja allt man kan tänka sig! Vi va unga och nyfikna och kan idag helt klart säga att vi utmanade ödet med dom grejerna vi gjorde i det huset. I källaren fanns alla sängar,papper,sängkläder mm bevarat för det va tydligen en del av historien och fick inte slängas. Vi tjatade så klart till oss att få gå ner åh kolla på de sakerna. Mycket konstiga saker hände den tiden man bodde där och på ett konstigt sätt vart nästan alla (inte alla så klart) lite av deppremerade! Våran skola kanske jag oxå ska nämna var belägen i en föredeta terapi lokal till mentalsjukhuset. efter ett år av att bo på internatet flyttade jag till min första egna lägenhet som va på sjukhusområdet oxå , lägenheterna hade byggds för dom som jobbade på området och låg mitt imot asylen på området! I den lägenheten bodde jag när jag gick ner i min värsta depprition! Har fått det berättat för mig nu senare att många kännde sig krängta och avslagna när dom va i den lägenheten. sommaren 07 flyttade jag då till den lägenhet jag tidigare skrivit om här och fått rådet av er att flytta därifrån av er här på sidan.. Jag vet inte vad det kan vara men det känns som vart jag än kommer att flytta så kommer jag att alltid komma till en lägenhet där det "spökar" eller är något slags fel! kan det möjligen vara så att jag dragit på mig något ont när jag under minag unga år utmanat ödet med att underhålla mig med att uppleva rädsla? Det är något som jag fortfarande inte kan låta bli att göra men ibland blir jag rädd för mig själv när jag alltid får ont i min rygg och en kännsla av att någon finns bakom mig vart jag än är! Hoppas på att allt inte blev för rörigt nu =) Mvh t

Hej Tuwa! Jo lite rörigt blev det;) men jag tror jag förstått vad du vill ha fram. Om jag ska vara ärlig så kommer du nog alltid oavsett var du bor eller är uppleva någon form av energi eller närvaro eller fenomen helt enkelt för att du är en öppen person. Det du kan behöva för att avsluta det gamla och liksom börja om från början här och nu är att tex besöka Vadstena katolska klosterkyrka(om du befinner dig där) och helt enkelt gå in där och "släppa av allt gammalt". Du kan be Heliga Ljusänglar rena dig och ta hand om alla eventuella energier som du dragit på dig. Denna handling brukar vara mycket effektiv. Det är det tipset jag kan ge dig för att "nollställa" dig inför nästa flytt. Mvh EeWee