Hej!! Tack för en intressant sida. Jag undrar om ni kan ge mig ett råd. Det är så att min son 22år,har nog en del tungt att bära i sin ryggsäck.Mycket som är ouppklarat. Han har ett bra jobb,sambo som älskar honom och en härlig liten son. Men det är som sagt vad något som inte stämmer. Ena dagen är det så och andra dagen är det si. Skulle så gärna vilja hjälpa honom men hur? Jag själv är sjukskriven och har varit det länge.Känns som om detta med sonen gör att jag inte får någon ro. Vad kommer det att bli av mig?Kommer jag ut i yrkeslivet igen? Kram eva stolt farmor

Hej Eva! Jag får gratulera dig till att vara stolt farmor! Jag förstår din oro över din son.Han har en hel del känslomässigt att brottas med som kommit upp till ytan. Känslor,tankar,minnen,samvete osv som tränger på och inte lämnar honom ifred. Detta är en process han måste gå igenom för att få "pusselbitar att falla på plats". Det är ingen som kan säja "såhär ska det vara" utan han behöver i sin egen takt komma fram till svar och beslut själv. Jag uppfattar att han har en förstående sambo och finner stöd där även om han ibland har svårt att visa hur viktig hon är för honom. Den bästa hjälpen du kan ge honom är att säja "du vet var jag finns – jag finns här för dig" och sedan låta honom vara i sitt "tänk". Du kan vara uppmärksam på hans psykiska hälsa då jag uppfattar att han har ett viss mått av nedstämdhet som gör att hans humör och sinnesstämmning är än si och än så. Men om du ger honom utrymme och tid – för det är vad han behöver så kommer han finna sig själv. Den du istället kan focusera på är ditt barnbarn!i den mån du orkar. Dessutom tycker jag det är tid att du focuserar på dig själv! Jag vet att du vill finnas till där för andra men nu behöver du finnas till för dig själv och bli mer egoistisk! Jag upplever att du är trött,orkeslös och har smärta,samt dåligt samvete och har tappat ditt egenvärde.Det finns en vilja hos dig att göra saker men orken eller tar slut innan du riktigt kommer dig för. Innan du ens funderar på att komma ut i yrkeslivet så känner jag att du verkligen behöver göra sånt DU tycker om att göra.Söka dig ut bland nya människor,inte genom att gå ut på krogen utan kanske gå på en kvällskurs. Hur är det med kontakt med naturen?Har du orkat ta promenader?Funderat på att ha en hund som sällskap på promenader? Rannsaka dig själv över frågan "vad vill jag göra och vad hindrar mig att göra det jag vill göra"? Jag känner att du snurrar i ett ekorrhjul och behöver göra ngt oväntat (där du överraskar dig själv)som får dig att se saker på ett nytt sätt. Ja det jag skrivit är säkert inget nytt för dig men jag känner att det är väldigt viktigt att inte genom råd försöka påverka dig åt än det ena hållet för du behöver lyssna till din "egen inre röst" och följa ditt hjärta och komma fram till dina egna svar! Jag ser att det kommer dröja innan du kommer ut i ngt yrkesliv men jag ser många andra möjligheter för dig som gäller fritid och intressen som kan hjälpa dig att få tillbaka mer självkänsla och få tillbaka livsglädje och energi. Du behöver lägga ner tid på att fundera över dig själv och inte lägga energi på tex att oroa dig över din son.Då är det bättre att göra saker tillsammans med ditt barnabarn. Jag vänder alltså på frågan du ställde till mig, och vänder den till DIG att tänka på: "Hur kan jag hjälpa mig själv på bästa sätt för att komma vidare i mitt liv?" Fundera på det jag skrivit och hör gärna av dig om det dyker upp ngt du undrar över! Mvh EeWee