Hej. Nu har det gått ett tag sedan min mor satte fart på "jakten". men nu ber hon mig och hjälp. Och då känner jag att jag är för svag. Blir för mottaglig. Rädd att jag kommer att ställa till det. Tror du att hon kan klara detta själv?

Hej Anna! Jag förstår din oro.När man känner sig svag,trött osv brukar man inte riktigt orka med andlighet och speciellt inte "storstädningar".Man känner sig som ett "lätt byte" och är rädd för att vara svag och dra på sig ngt. Men å andra sidan är det just vad de räknar med.Att du ska dra dig ur.Och känna dig svag,trött,sjuk och rädd.Otillräcklig.Och föringa dig själv. Hur du än mår eller känner dig så upplever jag att, det du nu deltagit i att påbörja måste du delta i att avsluta hur tungt det än känns eller omöjligt. Det viktiga för dig är att "finnas med som stöd" när din mamma gör detta. Även om du helst vill att hon nu gör allt själv och du vill"slippa undan" så är du en viktig pusselbit i denna rening.Du ger din mor styrkan att stå rak i ryggen. Det enda du behöver göra är att finnas där när det ska genomföras.Du får se det som en prövning och en erfarenhet.Och våga tro att du får den hjälp du behöver för att inte vara "svag". För svag är du inte.Måhända trött och sjuk,utmattad men inte svag.Du kommer att växa andligen om du deltar i denna "resa" och känna ett lugn i sinnet.Håll ut! Mvh EeWee