Jag brukade vid mina besök på ett museum i Göteborg gå till ett speciellt rum där jag alltid var ensam, det var en sängkammare med Gustavianska möbler. Sista gången jag var där mötte jag en dam i tidstypiska kläder, kul att de har museievakter i tidstrogna kläder tänkte jag. Damen mötte jag två gånger. När jag efter en tid inte kunde hitta tillbaka till rummet försökte jag få hjälp med det av en musievakt. Han berättade då för mig att det enbart var han som jobbade där och några vakter i tidstrogna kläder det fanns minsann inte. Där rummet skulle ha varit fanns nu bara en vägg, rummet fanns alltså inte heller… men någonstans har jag ju varit..jag har ju sett rummet o damen… detta kändes ens en gång inte övernaturligt när det inträffade