Jag har alltid trott på spöken men när jag verkligen upplever något så blir jag ändå osäker och tror att jag inbillar sig, men innerst inne så vet jag vad jag har sett eller hört. Detta hände för några år sedan natten till alla helgona faktiskt. Jag vaknade på natten och hörde att någon ropade hallå hallå flera gånger men tänkte inte så mycket på det då vi har grannar över och tänkte att det var dom. Men när jag vaknade en annan natt och rösten började ropa Jennie Jennie förstod jag att så var inte fallet. Först vågade jag inte berätta det för någon, börjar höra röster som ropar ens namn det klingar inte så bra. Det här låter löjligt men jag tänkte att om jag håller för öronen när hon ropar (för det var en kvinnlig röst) så kommer det inte ifrån mitt huvud och som tur var så gjorde det inte det. Jag tyckte att det var väldigt jobbigt för vem vill bli väckt varje natt av att nån ropar på dig och dessutom var jag väldigt rädd. Var min dåvarande pojkvän inte hemma hade jag tänt lamporna och radion på för att slippa höra. Jag tog beslutet att ta hem ett medium. Vi bodde i ett ganska gammalt hus så jag var säker på att det var någon som tillhörde huset men det var min underbara lilla mormor. Efter att mediumet varit där så fortsatte hon ropa men inte lika ofta. Efter ett tag avtog det och jag saknar det faktiskt ibland. När jag fick redan på att det var min mormor så var det inte otäckt längre. Hon har även visat sig för mig. Känns skönt att veta att hon tittar till mig ibland:)