När jag var mindre hände saker som jag aldrig fick svar på varför. Det hände ett antal gånger när jag var liten och på något sett önskar jag att det skulle hända nu med. Första gången det hände var det i min gamla skola mitt på eftermiddagen. Alla barnen hade gått hem men som jag minns det skulle jag tillbaka och hämta någonting. Påväg in i en korridor känner jag mig plötsligt väldigt osäker och efter några sekunder hör jag en svag röst ropa mitt namn (jag lovar att jag hört denna röst innan) Jag skrek och skrek men jag fick inget svar. Sen dess var jag aldrig i skolan själv. Andra gången det hände var ungefär 1,5 år senare. Det var kväll och kyligt. Jag var ute i ett stall och borstade en av hästarna. Bonden hade redan gått in för att äta men jag ville borsta färdigt hästarna. Det var tyst och halv mörkt bara en avdelning var tänd. De ända man hörde var hästarna när dom åt och när tjedjorna drogs mot gallert där kona stog. Plötsligt utan anledning vänder sig alla hästar om och stirrar ut mot en öppen en dörr som leder in till den mörka andra foderavdelningen. Jag ryser i hela kroppen och den kalla tystnaden går igenom kroppen på mig. Plötligt hör jag ett duns från foderavdelningen och ännu en gång hör jag denna svaga rasliga rösten ropa mitt namn gång efter gång. Livrädd springer jag ut ur stallet slänger borsten på marken och springer in mot huset i mörkret. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Men ändå kunde jag inte berätta det för bonden. Sen dess ryser jag när jag går in i foderavdelningen och går aldrig mera ut i stallet själv efter det har blivit mörkt. även om detta var ca 7 år sen är jag fortfarande livrädd för just den avdelningen.