Jag var på ridläger utanför Linköping i en stuga där vi bodde en vecka (jag, mamma och en vän). Men redan första dagen hände det konstiga saker. Först av allt påstod min vän att dörrhandtaget rycktes ner när hon var på toa och någon försökte dra upp dörren, den var låst. Men där fanns ingen. Jag var i vardagsrummet och min mamma var inte hemma. Jag hörde inget, så först trodde jag bara min vän inbillade sig. Men nästa dag så var vi TVÅ när vi båda såg hur dörren till vårt sovrumm öppnades, smälldes igen, och öppnades igen. Vi gick ut ur sovrummet och när i gick ner från trpppan hörde vi något som föll i mammas sovrumm, och hon var i vardagrummet. Tredje dagen vid frukostbordet när vi snackade började stolen framför oss att röra sig. Vi tittade på den en stund. Sen efter mindre än en minut välte mjölken på bordet. Fjärde dagen var vi i vårt sovrum. Vi skulle gå ner … när bebisvaggan gungade, (det står en vagga vid trappan där det står 'Baby Amanda'). Vi sprang till stallet. Vi var rädda och mamma bara trodde vi inbillade oss allt, för hon hade inte märkt något alls. Men sen när JAG gick på toa ensam hade jag inte låst dörren, dörrhandtaget rycktes ner och dörren öppnades litegrann, så en springa syntes, och jag svär på att någon stod där utanför i ljus klänning och flög undan snabbt när jag kastade upp dörren. Där fanns ingen. Sen hände inte mycket mer. Teven gick igång när vi nyss stängt av den, galgena i hallen hoppade till när vi var på väg förbi dem och på höskullen gick det runt någon med tunga steg, fast vi såg ingen. Detta var det allra läskigaste vi var med om den veckan, var enda dag hände det. Det var andra saker också, men inte så läskiga som dem jag nämt nu. Och visst ja! Sista dagen när vi packade och jag skulle ta min väska från sovrummet hade jag glömt mitt block på golvet. Ett av papperna hade rivits av, på det papperet stod den något, men min pennas färg. Men jag kunde inte läsa det. Det var några suddiga bokstäver. Jag kunde se att det var ett E, d, o eller ö och b eller p och några andra. Jag har paperet med mig i en av mina lådor här hemma i mitt hus. Jag har visat det för några vänner, men dem tror jag gjort det själv för att skrämmas. Men det har jag inte! Jag skriver detta i hopp om att någon tror på mig. Kanske kan någon förklara varför varför det hände, om det var ett spöke där eller bara inbillning? Jag har varit med om spökerier tigare, men dem var helt annorlunda. Jag talar sanning. Inga som tror på spöken är galna.