Jag vill dela med mig lite av några upplevelser från mitt barndomshem. Huset där jag är uppväxt i är från 1700-talet och är ett väldigt vackert hus med många rum.Jag har inte upplevt huset som oroligt under min barndom och trivs än väldigt bra där.Hyresgästerna innan oss ville såklart berätta alla möjliga konstiga spökhistorier när vi skulle flytta in i huset. mina föräldrar trodde inte på spökhistorierna och skrattade bort det. Men några veckor efter att dom flyttat in och allt var färdig möblerat , började konstiga saker att hända. oftast hörde dom smällar från källaren sent på kvällen. när dom gick för att titta fanns inget där. Men dom mesta konstigheterna hände i tv rummet, där tavlor och möbler helt plötsligt kunde ha bytt plats under natten. min mamma blev väldigt nyfiken och frågade den tidigare ägaren till huset om han hade upplevts samma sak. han berättade då om en händelse på midsommar natten , då han hade haft många vänner på besök. två av dom hade bott över och fick använda tv rummet som sovplats. under natten hade dom väckts av att en dam gick runt i rummet med ett barn bärandes i famnen.efter den berättelsen vågade ingen såklart sova i det rummet.Många i min familj har inte upplevt nåt konstigt eller oroväckande. oftast har det mest handlat om knackningar och att nån rör sig på övervåningen. men jag för den delen kan minnas en gång för längesen då jag kanske var runt 10 år. Jag hade just kommit hem från skolan och mina syskon o föräldrar var inte hemma. Vi har tv rummet precis brevid köket och man kan titta in till tv rummet från köket. Jag kommer ihåg att jag skulle ge våran katt mat och var väldigt koncentrerad på det. Då och då såg jag att katten blev uppmärksam och började observera rummet brevid. jag tittade in i det mörka rummet , men såg inget.efter ett tag började jag att tralla på en gammal visa från skolan .mina ögon sneglade in mot rummet och just i detta ögonblick blixtra det till som när man tar ett kort. i det väldigt starka ljuset sken en gestalt upp liknande en liten flicka. hon log och såg nästan ut som min lillasyster när hon var mindre.hon satt långt in i rummet och nästan gömde sig lite. allt gick väldigt fort och jag hann inte reagera sen hon var borta.jag skrek och sprang mot dörren i all världens fart och sket i skorna. i bara strumpor sprang jag ut mitt i vintern. som tur är har jag min farmor och farfar som grannar och sprang i riktning mot dom.min farfar blev bekymrad när jag berätta allt och han föreslog genast att åka hem och titta vad det var. lite tröst och mod sedan tog vi bilen hemåt. Vi tittade i hela tv rummet men kunde inte hitta nån förklaring. helt plötsligt ringer telefonen i köket och jag springer för att svara. men i andra änden av luren hörs ingen.nästan som att nån ville säga nåt viktigt från andra sidan. efter den dagen har ingen sett flickan längre och huset har blivit mycket lugnare. kanske jag skrämde iväg henne och vågade inte ta kontakt mera. tycker nästan nu att det är lite synd att hon försvann. huset har blivit så läskigt tyst på sistone.det enda som hörs är råttorna som gnager på väggarna.fast jag vet att jag inte skulle vilja vara med om en sån upplevelse igen. jag tror att dom förstår att jag inte är redo att möta på dom. och dom tar det med full respekt.