Syster

Jag pratade med min syster här om dagen om "spökerierna" som hände hos oss några år sen. Hon visste inget om det för att hon alltid har vart rädd för dom och för att hon var så liten då. (12år) Jag berättade om att mamma hade hört släpande fotsteg i matsalen och att pappa hade vaknat en natt av att matbordet skakade, han trodde att det var inbrott så han sprang in dit, och såg en kvinna vid bordet. Hon sprang iväg till toaletten och stängde dörren. Pappa som trodde att det var min syster knackade på dörren och frågade vad hon höll på med. Efter ett tag öppnade han dörren och det var ingen där. Han som aldrig någonsin trott på spöken, blev livrädd. När jag berättade detta för henne såg jag att hon blev livrädd, jag sa att det var länge sen och efter att dom brände bordet, slutade det. Hon sa "Såg han en kvinna?" Och fick nästan panik. Hon berättade sen att när hon var tolv år började hon drömma om en kvinna med svart hår, och när hon vaknade såg hon henne i dörröppningen. Och sen bleknade hon ut i tomma intet. Det hände många gånger. Hon berättade också att ibland vaknade hon av att persiennerna drogs upp, saker flög ner från skrivbordet, och en morgon när hon öppnade ögonen så låg hon väldigt obekvämt och sen föll hon ner i sängen, som att hon hade halvsuttit när hon låg på sidan. När hon borstade håret en gång tyckte hon att hon såg mej gå bakom henne i spegeln, för jag har svart hår, men fem minuter senare kom jag hem. Under denna tiden hade hon ständigt ont i huvet, precis mellan ögonbrynen, jag kommer ihåg att hon berättade att det kändes som om någon tryckte där. Och nästan varje natt kände hon ett oförklarit tvång att gå ner på undervåningen, hennes rum var fyllt av halvätna nattmackor och glas på mornarna. Hon hade jämt mardrömmar och såg saker i fönstrerna. Hon hade hittils trott att hon inbillat sej och det var normala saker man gick igenom som tonåring.. Det sista som hände var att hon på natten kände en hand glida upp mot hennes hals. När hon öppnade ögonen försvann det, och när hon blundade kände hon handen igen och somnade. Jag som också bodde där, hade inte känt något alls!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *