När jag var lite mindre ca 12 år hade jag en hund som hette Chippen som var en schäfer. Hur som helst så en natt efter att han hade dött av att vi fick avliva honom för att han hade ett brock på tarmen men hur som helst så gick jag ner för att ta ett glas vatten. Klockan var kanske halv ett så ser jag honom i hans hundkorg när jag var på väg ner från trappan. Jag står helt stilla och bara tittar på honom och han tittar på mig. Sedan hör jag steg från tarappan och tittar sedan bakåt, men det var ingen där. Sedan kollar jag tillbaka till hundkorgen och då var han borta. Efter det har jag känt hans närvaro varje natt. Och det känns tryggt att ha honom där!