Förra året bodde jag i en lägenhet med min pappa och min lillebror. Det värsta var att det spökade där, det var iaf så som jag och min bror kände. En sommarnatt gick jag ut och la mig i tv rummet, för det var för varmt i sovrummet. Efter en liten stund hörde jag plötsligt hur en stol drogs i golvet från köket, och jag kan garantera att pappa och lillebror sov, för skulle dom gå till köket skulle jag se det från vardagsrummet. Precis efter att stolen hade dragits i golvet hörde jag ett litet barn som grät, och då blev jag riktigt rädd. Det höll inte på så länge, men när det väl gjorde så höll jag på att dö av skräck. En kväll när det var höst och pappa jobbade, klockan var ungefär vid sju. Jag och lillebror satt vid datorn och kollade på tvn, det är lugnt och tyst, men plötsligt hör vi hur nån tar i dörrhantaget till ytterdörren, och det kunde inte vara pappa, för han skulle ju sluta jobba vid tio! Vi stängde av tvn och datorn och smög oss bort till dörren, men där var det ingen. Smått chockade gick vi till vardagsrummet igen, och till våran fasa står datorn på! Jag hade ju stängt av den innan, och INGEN kunde ha slagit på av mig och lillebror, för vi hade ju gått till dörren och tittat. Som tur var flyttade vi därifrån nån månad senare.