Jag har varit med om en hel del kontstiga saker, och ni ska få höra två av dom. Poltergister Jag, min bästa kompis och min lillebror satt inne i mitt rum & spelade monopol, och plötsligt så sattes min sterio på på högsta volym, med en låt som inte fanns på den CD:n, och vi tänkte inte så mycket på det utan stängde av den och fortsatte att spela. Jag brukar alltid ha min dörr lite öppen, ifall katten skulle komma in, och plötsligt så åkte den upp ganska fort. Då blev vi lite rädda men fortsatte att spela. Sen så var det något som spolade på toaletten, men det var bara vi hemma! Då började vi bli riktigt rädda och reste oss upp. Då så började dörren till mina föräldrars sovrum öppnas & stängas och ett fönster i rummet intill öppnades. Då fick vi panik och sprang ned till mittenvåningen och ringde min pappa (ganska fånigt, men det var typ för tre år sedan ^^P) och gick sedan ut och väntade på min pappa. Efter det tog det ett tag innan vi vågade vara ensam hemma. Åsa För ungefär två år sedan så dog min låssasmormor Åsa, och hon har betytt väldigt mycket för mig… Hur som hälst så åkte jag ned med min mamma för att hjälpa min morfar att packa ihop sakerna, och en dag när jag satt och läste i mitt rum, så hörde jag steg i trappan. Jag ropade såklart efter mamma och morfar men de svarade inte. Jag tänkte väll att det var typ, golvet som spände upp sig, så jag brydde mig inte om det. Men efter ett tag så gick jag på toaletten, och den ligger bredvid morfars (och Åsas) sovrum. Och när jag var utanför morfars sovrum, så krokade jag med någon/något. Jag typ, ramlade och när jag tittade upp så stod Åsa där och log åt mig. Det var inget leende som menar "Haha, din klant" det såg ut som hon menade "Förlåt, det var inte tänkt att det skulle bli såhära" Självklart så blev jag livrädd, men jag ville inte säga något till mamma eller morfar för att inte skrämma upp dom, så jag gick till min kompis, som bodde granne med morfar. Samma kväll, när jag hade gått & lagt mig, så hörde jag återigen någon som gick upp för trappan. Jag trodde såklart att det jag morfar, och jag brydde mig inte om det. Efter ett tag, så kommer Åsa in i mitt rum! Visserligen, så tänkter jag på det nu, och tänker att det var rätt läskigt, men just då var jag helt lugn. Hon började prata med mig. Hon berättade om hur hon hade blivit sjuk, och om hur hon älskade morfar,och hur mycke hon tyckte om oss. Efter ett tag så sa hon "Jag är lessen att det skulle bli såhär, men jag hade inget val." Och sen försvann hon. Ni behöver inte tro på detta, men detta är til 100 % sant! (: