Jag och min pojkvän hade bestämt oss för att ha en riktig myshelg för oss själva. Sagt och gjort lånade vi mina föräldrars bil och begav oss upp mot hans föräldrars stuga. Vi åkte vid tidig eftermiddag och efter några timmars färd började det snöa kraftigt. Sikten och väglaget gjorde att vi var tvungna att krypa fram på vägen så det var mörkt när vi kom fram till den lilla stugan. För att ni ska förstå exakt hur avlägset stugan låg tänker jag förklara lite närmare. Jag och min pojkvän bodde för tillfället i Östersund och stugan låg vid en by i Västra Jämtland. När man väl kommit till byn fick man ta av från vägen tre gånger och den sista var en flera km lång väg som bara ledde upp till vår stuga. Väl framme skyndade vi oss att packa in oss i stugan och elda så det blev varmt. Snart sprakade det hemtrevligt av elden och vi lagade en god middag, tände ljus och drack lite vin. Vi hade en otrolig gosig kväll medan snöstormen rev i husknutarna. När det började bli riktigt sent började jag trots allt känna mig lite obehaglig till mods då jag insåg hur avlägset vi var. Tystnaden var kompakt förutom några knäppande ljud och jag ryste men min kille bara skrattade gott åt mina fjanterier. Vi bestämde oss i alla fall för att gå och lägga oss och medan jag frånvarande tittade ut genom fönstret när jag borstade tänderna fick jag se en fruktansvärd syn. Mitt framför mina ögon stod en gammal gumma med en svart sjal kring huvudet och ett grått ansikte. Hennes små isblå ögon borrade sig in mig och jag gallskrek förstenad. Pojkvännen kom snabbt springande och jag bara skrek att det var en tant utanför huset( hon syntes naturligtvis inte i fönstret längre). Han tittade på mig som om jag var tokig och gick mot dörren för att titta utanför huset då han plötsligt stelnade till och pekade mot ett annat fönster och sa ”där är hon”. Jag hann se henne en gång till innan hon försvann helt sedan började jag gråta. ”Vem var det?” skrek jag till min pojkvän och bara ryckte på axlarna vit i ansiktet. ”Du sa ju att det inte fanns några grannar!” skrek jag nästan förbannad och han försökte lugna mig på alla sätt och vis men jag ville bara åka hem. Det var dock mitt i natten och vi kunde bara inte ta bilen och åka, det vore farligt mitt i snöstormen. Vi sov nästan inget och åkte hem tidigt på morgonen. Hans föräldrar blev förbryllade över våra upplevelser och tyckte det var konstigt. Närmsta granne bodde flera mil från oss och vilken gumma skulle vara ute i en snöstorm så sent. Vi har inte heller fått någon annan förklaring men jag drömmar fortfarande marddrömmar……