vi var 3 tjejer som jobbade på waxholms förvaltning[som förvaltade slottet]som en dag fick tid över och bestämde oss för att besöka slottet, väl avlarmat[ har golvalarm]vandrade vi igenom rummen, våning för våning, tills vi nådde fjärde plan och stod så framför den branta vindstrappan som försvann upp i ett mörker. Catti[den tuffaste av oss]tyckte vi borde gå upp och titta, men jag som redan kännde en kyla sakta sprida sig genom kroppen var inte lika säker och Anne ville inte heller. Catti klättrade då själv uppför trappan för att nå lysknappen. När hon tände exploderade lampan och det blev åter mörkt. Väl nere stod vi 3 på rad och blickade upp mot det svarta dörrhålet. Då jag hörde hur någon knackade hårt på ett av vindsfönsterna. Jag stirrade på Anne som plötsligt hade bleknat.. – Hörde du knackandet? frågade Anne. Jag hann inte svara förrän det återigen knackade, fast högre den här gången. Jag skulle precis föreslå att vi skulle gå därifrån, när jag hörde tydliga steg av stöveltramp från rummet bakom oss. Jag vände mig om, medans stegen fortfarande ekade, och stirrade in i rummet. Hjärtat slog en volt när jag såg att det inte fanns något golv..[borttaget för reparation] Det räckte! Jag sprang nerför alla våningarna med dom anndra hack i häl. Inte förrän vi larmat slottet och satt i bilen vågade vi tala med varandra. Anne och jag hade hört dom skarpa knackningarna,men bara jag hade hört stegen ifrån rummet bakom. Catti hade inte hört något. Det här var bara en av de händelser vi varit med om där.