Första gången jag såg mitt spöke var jag i full färd med att städa i mitt kök. Jag stod och plockade i ordning alla tidningar på mitt gamla köksbord. Plötsligen kände jag närvaron av någon/något. Vänder mej om. Blir lite rädd och reagerar på samma sätt som man gör när någon ohörd kommer in i ett rum! Jag gick igång – telepatiskt- utan att säga ett ord, utan att tänka på vad jag gjorde. Tänkte jag tanken: "Så där får du inte göra, du skrämmer mej ju!" Under tiden SER jag någon, svagt mycket svagt, men ingen person snarare var det som om jag sett ett spöke. Det såg ut som bara någon slags skuggfigur, med ett ljust skimmer runtom konturerna. Samtidigt som jag skickar iväg min telepatiska tanke…fösvinner det sakta. Jag vet att jag hann känna in storleken och att det faktiskt var en "person" en man. Efteråt blev jag arg på mej själv, över att jag reagerat så skrämt… Jag borde ha frågat…- Vad vill du? För jag förmodar att "han" ville mej något. Någon månad efteråt, dök "han" upp igen. Denna gång satt jag vid min dator, "han" bara stod i min dörröppning till köket. Men denna gång, blev jag inte rädd. Även den här gången försvann "han" utan att visa om "han" ville något särskilt. Jag har inte sett "honom" själv flera gånger. Och ingenting särskilt har hänt mej de gångerna han visat sej. Men jag har några vänner som också har sett honom. Sist, gick "han" ut i min hall, när en nära vän såg "honom". Vännen sa också att det var en man. Jag har funderat många gånger över om det är något "han" vill mej? Men "han" kanske bara finns här och ser om mitt hem! Efter detta har jag tänkt på att just där "spöket" kom första gången, sätter jag mej alltid ner när det åskar! Jag är hemskt åskrädd nämligen. Så för ett tag sedan gick jag runt med mina pinnar och mätte ut Curry-linjer och Hartmann-kors mm…och upptäcker då att just där jag sitter och där "spöket" visat sej…finns ett dubbelkors.