Hej! Vi flyttade nyligen in i ett tvåfamiljshus med vår mamma efter mamma och pappas skiljsmässa. Huset ligger på gården till en bykyrka vid namn Betel. Redan innan vi flyttade in, på den första visningen av huset kände jag och min syster oss olustiga som om det var någon i vår närvaro. Nu när vi har flyttat in kan vi ibland känna den där närvaron, det kan kännas som om det är någon ute i hallen när vi ligger i soffan men vi vet att vi är dom enda som är vakna. Min syster reagerar ofta på den här känslan av att inte vara själv. Är det baravi som trissar upp oss själva eller är det någon bland oss? Många varma kramar Jasse

Hej Jasse! Ni är inte ensamma i ert hus men det är ingen som hemsöker er det är ett platsminne från svunnen tid. Där ert hus står känns det som om det funnits ett mindre torp eller i er närhet och den som bodde i torpet har ett sk minne som stannat kvar. Detta minne kommer att blekna med tiden men om ni försöker vänja er vid detta försvinner det fortare.. Svårt att göra men jag lovar att ni kommer att reagera mindre på det ju längre tid det går.