Hej min vän! Känns så då jag skrivit till dig ett antal gånger vid det här laget! 🙂 När jag var 14-15 år blev jag, av min far, beskylld för att ha stulit 800:- från mina föräldrar. Naturligtvis hade jag inte alls gjort det. Pappa gapade, skrek och härjade om att jag hade gjort det. Ingen tog mig i försvar, utom möjligtvis min mormor Nanny. Jag fick aldrig någon ursäkt, förklaring eller veta om pengarna kom fram. Detta känns som en tagg i mitt hjärta. Kan du svara mig var pengarna tog vägen och varför just jag blev beskylld? Har alltid känt det som att jag, för mamma, och även ibland för pappa, varit ett "andra klassens" barn. Tack snälla för att du tar dig tid. Kram!

Hej vännen! Det jag ser är att pengarna inte stals utan handlades för och en del gömdes till regniga dagar men detta glömdes bort och när det uppdagades var det för kymigt för dem att be om ursäkt, tyvärr. Dina föräldrar hade för höga förhoppningar om dig och när du valde att gå din egen väg såg de det som fel mot dem. Bry dig inte om dem och vad de står för du vet att du är kanon som du är och du är unik! Precis som det ska vara! Kram!