Hej! Ursäkta språket men nu börjar jag bli riktigt jädra orolig! Jag har liksom alltid ryckt på axlarna åt spöken och tänkt ..wow, du tror på det där, det är inte mitt problem.. och sedan bara skrattat åt det. Nu på senare tid har jag slutat hitta logiska förklaringar till varför man exempelvis vaknar mitt i natten av att man hör konstiga ljud. I måndags natt var det femte gången jag fick plocka upp glas splitter för att ..jag förmodligen glömde dörren till vitrinskåpet öppen.. och ännu ett glas ..förmodligen har stått för nära hyllkanten och ramlat av sig själv… Jag glömde för i helvette inte att stänga dörren, jag är säker på det, för jag vet att jag stängde den! Därför känns det inte som om jag tror på den förklaringen längre, speciellt på grund av det som hände ikväll. Sen är det så att jag har blivit mer och mer vaksam över det där skåpet ju fler gånger detta har hänt. Man blir ju det, man håller mer och mer koll på saker ju fler gånger man chockeras av något oväntat. I min värld kallar vi det – att man lär av sina misstag, så man ser till att det inte händer igen. Men vissa saker går bara inte riktigt att sätta fingret på. Jag vet att jag vek tvätten, per faktum, för jag talade med kollegan i telefon samtidigt och berrättade klart och tydligt vad jag gjorde. Nästa morgon så är all tvätt knövlad och spridd över soffan och golvet som om FBI har letat efter en bomb i min hopvikta tvätthög. Det är klart att man börjar fundera hur logiken stämmer medan man skippar frukosten för att man måste stryka dagens skjorta, förstår du? Jag upphör aldrig att förvånas – och nu, under en tid, har jag alltid väntat mig det oväntade, om man säger som så. Speciellt sedan förra veckan när TV-jäveln slogs på mitt i natten, och jag hörde tydligt hur någon höjde volymen .,eftersom det alltid sker gradvis när man höjer volymen,.. Så jag stängde av TVn och hann precis stänga sovrumsdörren innan jag kunde höra hur TVn gick igång igen. Det bara ryste i ryggen medan jag drog ut TVn ur vägguttaget. I alla fall, så nu ikväll, det som gör att jag känner som att det verkligen var droppen, var att medan jag och min polare kollade in HV mot Timrå ser vi båda att vitrinskåpet öppnas av sig självt, samma minut som HV precis petat in andra pucken. Så flyger ett ölglas, rätt ut ur hyllan, precis som om det tog sats och hoppade av sig självt. Självklart rationaliserade vi bort det med att balkongdörren var på glänt och något vind drag .,som vi inte kunde känna ..eftersom vi var så inne i matchen..,. lyckades öppna bara ena dörren till vitrinskåpet, och på något sätt blåste ut ett enda glas av dom tretton jag har kvar, så att det flög i marken en och en halv meter framför skåpet. Ja, på så vis löste vi det, och det kändes bra vid tillfället. Men efter han hade dragit så satt jag själv och spanade in dumburken ett tag innan jag gick och la mig bara för 1 timma och 50 minuter sedan. Så hör jag plödsligt hur någon skrattar genom sovrums dörren. Jag tror ju för helvette att jag har inbrott! Balkongdörren var stängd men inglasningen på balkongen var öppen och mina två stolar som jag brukar ha på balkongen, låg som kaffeved på parkeringen nedanför. Min första tanke var att någon hade klättrat .,två våningar,. upp och kastat ner stolarna, och sedan klättrat ner igen, bara för att jävlas. Så jag stängde inglasnings rutorna och begav mig tillbaka in i lägenheten. Min balkongdörr är av den typen att den inte går att öppna utifrån, och balkongen är så pass liten att ingen jävel kunde ha smitit förbi mig obemärkt in i lägenheten efter att jag öppnat den, tro mig. Så precis i samma stund som jag stängt balkongdörren och precis vridit om vredet på balkongdörrshandtaget, så tippar hela jävla vitrinskåpet och jag har glassplitter tamme fan över hela vardagsrums golvet. Jag kan inte intala migsjälv att – efter att jag stängt rutorna till inglasningen, och efter att jag stängt själva balkondörren efter mig, att vinden skulle ha, på något sätt, funnits kvar i vardagsrummet och cirkulerat – för att slutligen råka kasta ner hela vitrinskåpet på det där viset. Jag kan inte intala det till mig själv. Jag finner ingen logisk bortförklaring till detta och jag har gått och kollat hela lägenheten, fan i mig fyra varv nu, jag är helt ensam här hemma! .,eller är jag?,…. Ringde nyss syrran som är lite insatt i tarot och allt möjligt, och hon sa att det inte finns nån man kan ringa mitt i natten över detta. Kan ju inte ringa polisen, för det finns liksom ingenting att undersöka, dom skulle nog ha kliat sig i huvudet och skrattat. Syrran sa att jag skulle kolla efter något ställe på nätet där folk förklarar det oförklarliga. Så jag undrar bara, vad gör jag? Ringer jag efter andarnas makt, eller ska jag ringa några slags ghostbusters, eller hur ska jag göra? Går nog inte att göra mer just nu i natt, men jag kan ju lova att jag börjar bli riktigt orolig. Lyckas jag somna i natt så är jag ju lycklig, för jag ska upp klockan sex till jobbet. Kanske kan du säga om det rör sig om någon slags poltergeist eller nåt jävla skit som är på dåligt humör? Just nu tvivlar jag på allt. Jag begriper ingenting! Men tack på förhand ändå. -Dennis.

Hej Dennis! Du har en arg man i ditt hem ich det du bör göra först är att anlita ett medium som kan hjälpa dig. Vet inte var du bor men sök i din närhet!