Jag vet inte riktigt hur jag ska börja… Men allt började för ett par månader sedan. Min dotter (2,5 år) tittade på vårat skåp o sa… "titta, han har fötter. Han är där. Han gömmer sig". Hon sa sedan att han va i trappan o pekade vart han va. Min sambo fick följa med upp på hennes rum o hon va säker på att han gömde sig på hennes rum. På natten eller riktigt tidigt på morgonen kom min son (7år) ner o sa att ngn hade tagit honom hårt i foten. Min dotter pratar ofta med sin sk kompis eller va man nu ska säga. Man kan höra henne prata om riktiga saker fastän hon bara är liten. Idag blev jag nästan lite rädd…. i satt o åt när hon helt plötsligt sa "Han kan komma ner nu. Han är här nere nu". Så tittade hon bakom sig o sedan följde blicken mellan henne och mig. Så sa hon "Han har ont i huvudet, här bak. Här bakom halsen" Och så visade hon på sitt huvud. Både bakhuvudet och halsen. Sen reste hon sig upp o beklagade sig "Aj! ont i benen. Och ont bakom huvudet. Han har ont där, mamma". Jag vet mkt väl med mig att det kan vara ngn typ av påhittad kompis. Men vad jag har läst på o frågat mig runt så har man inte påhittade kompisar när man inte ens är 3 år. Kan det vara så att det är ngn typ av spöke? Kan han isf skada henne..??

Hej! Han vill inte skada henne och han vill bara ha en vän. Känns som en yngre man/pojke som trillat ner från en byggnad, får in en lada och han trillade olyckligt ner genom ett hål i loftets golv- där de slängde ner hö mm till kreaturen. Han är inte farlig för henne han vill bara ha sällskap.