hej! måste börja med att säga att jag är full av ärlig beundran för dig/er som lägger ner tid och energi på att svara här i frågespalten :-). min fråga är svår att formulera för den är så… stor. kanske- "hur kommer jag vidare" är en bra, kort variant? här är den lååånga ;-)… : är en snart medelålders kvinna som inte vet vad jag ska göra av mitt liv. har aldrig haft ett jobb, utan sölat mig fram i ganska meningslösa studier, just för att jag inte vetat vad jag vill/borde göra av det här livet. jag är bra på att… vara snäll typ, saknar totalt vassa armbågar och självhävdelse som (känns det som) krävs för att klara sig i världen. blir in i märgen trött av att vistas bland folk- all hårdhet, kyla och yt/egofixering knäcker mig totalt. den första kvarten av vistelse utanför mitt hem håller jag fast vid den totala kärlek jag känner för mina medvarelser (och försöker skicka ut den till dem jag möter), det jag får tillbaka gör mig nästintill gråtfärdig. snälla, kan du ge mig någon sorts hint? ska/måste jag skaffa mig ett hårt skal och buffla mig ut i världen eller kan jag utnyttja min mjukhet på något bra sätt… står totalt stilla i nuläget. hjälp? // k

Hej K! Du ska inte bli en hård,bufflande och vassbågad kvinna, du ska vara den du är! Jobba med människor är nog din gren i livet men det känns som om det är mer genom samtal och hjälp än som vårdbiträde eller personlig assistent. Du har ett mjukt och varmt sätt så du kan egentligen jobba med vuxna, ungdomar eller barn du förstår dem och du behandlar dem som människor och inte mindre vetande. Hade jag fått bestämma din väg i livet så hade det varit att hjälpa andra och du får inte ändra dig! Fortsätt skicka ut din positiva energi så få du något tillbaka tro det eller ej!:) Tack för dina fina ord, dem kan jag behöva just nu! Tack!