Hej igen(: jag skrev en fråga till dig en gång om vad som hände efter döden. Du skrev då att jag skulle tänka på det och sedan höra av mig. Here it goes: jag tror att döden är en form av minnen. Som en sorts lång dröm. Liksom alla ser ju "himlen" som sin egen version. Några kanske ser det som ett liv på moln i himlen eller på en stor äng täckt av nära och kära, andra kanske ser himlen som en trygg plats, kanske ett hus osv. Vad jag menar är att hjärnan jobbar på samma sätt som om man drömde. Livet kan väl inte bara ta ett tvärstopp sådär? I en dröm känns det precis som om det va verklighet. Att efter döden händer precis det man alltid har önskat, kanske omedvetet, ett ställe som man kan kalla hem. Även om hjärnan och resten av kroppen är s.k döda så finns ju själen kvar. Visste du att precis när man död blir man 21 gram lättare? Några säger att det är själen medans några säger att det bara är luften som försvinner ur lungorna. Men luft väger ju inget. Min dröm teori krockar egentligen med spöken och andar. Eller dom kanske alltid ha velat gå omkring och skrämma folk(: Detta är vad jag tror iallafall.
Hej! Intressanta tankar och det du känner dig trygg med är det du ska tro på. Visste att det forskas om själens vikt osv och varför inte? Håll fast vid din tro så försvinner rädslan! Evy