Jag lever med min sambo o vart barn i en lageneht. Vart forhallande ar inte sa bra.. Vi brakar valdigt ofta. Valdigt hemska brak o vi kan vara riktigt elaka mot varandra. Jag kanner ibland att jag inte far respekt av honom. Att det inte e ngn jamlikhet i vart forhallande… Jag vet arligt talat inte om jag vill leva med honomlangre.. Vi har skilts at tva ggr innan men jag har alltid kommit tillbaka for att han har bett mig. Sagt att det ska bli battre. Att han lovar mig.. Ofta e jag arg, besviken eller ledsen. Tanker ofta pa hur det skulle vara om jag o barnet far eget, att jag far sta pa egna ben o bli mer sjalvstandig o fa battre sjalvkansla.. Visst vi har det bra ibalnd men braken avloser varandra hela tiden… Ibland sa e jag pa vag o lamna men vagar inte ta steget. Nar jag tanker pa barnet, att barnet kommer vara utan sin pappa pa heltid.. Att jag bryter en familj sa gor det ont i mig… Men samtidigt sa ar det ju inte bra for ett barn o leva i sant heller… Vad e det ratta? Ska jag lamna? Kommer det da ga bra for mig o mitt barn??

Hej! Varför stannar du kvar? Du mår inte bra och det gör inte ditt barn heller. Våga ta steget och när du är själv våga säga nej till honom! Ni grälar konstant och ni mår inte bra av det någon av er. Att lova är en sak men att hålla sina löften är en annan sak. Du och ditt barn klarar er själva tro inget annat. Det kommer att bli tomt och tufft i början men stå på dig och du kommer att må mycket bättre och ditt barn slipper komma emellan era bråk fler gånger och blir mer positiv och glad. Du kommer inte att vara ensam hela livet, det behöver du inte oroa dig för! Våga ta steget mot ett bättre liv! Evy Lycka till!