Jag undrar om jag kommer att leva länge tillsammans med min sambo?vi har bråkat mycket om ekonomin och sex livet. vi har bråkat om att han dricker varje helg och han vet att jag är less hans drickande och vill att vi ska hitta på att göra nå kul men det blir drickande istället. vi har 3 barn också som får lida av att han alltid irriterad på dom.han skyllet mycket att det barnes fel att vi har det som vi har det.men man kan väl inte skylla på barnen hela tiden?????har varit nära på att lämna honom flera gånger.men inte gjort det. det har hänt mycket dumt också som jag inte skriver här. just nu känns det som jag för göra allt hemma fast han har ju jobb men kan ju ändå hjälpa till man.ibland har jag gråtit och inombords ropa efter hjälp av min farbrors fru som har gått bort för 10 år sedan hon kunde man prata med om allt.och ibland känner jag av min farmors och mormors lukt i huset och ibland i affärerna. just nu känns det som att jag inte vet vad jag vill med vårat förhållande. jo och ibland försvinner det grejer och efter en vecka kan man hitta dom igen och glödlampor som man skruva tillbaka när de inte funkar så de börjar funka igen. och då undra jag finns det nån här i huset??min älsta grabb bruka säga att sett en lite kille med blå keps som sstått framför han när han vaknat på natten och han sett en farbror med svarta kläder kan det stämma som han säger eller kan det vara att han drömt om det??? jag har varit på storseans med inte fått nå svar så jag hoppas verkligen att få svar härifrån.. mvh : vickan 79

Hej Vickan! Lämna honom!Du har inga skyldigheter till honom men till dig själv och dina barn! Det kommer att bli jobbigt i början vad gäller ekonomi och annat men det blir ljusare längre fram och du kommer att träffa en man som kommer att vara din nuvarande sambos motsvarighet. Det första du bör göra är att bygga upp ett liv för dig och dina barn, en trygghet för er utan din sambo. Varför leva i en lögn? Han kommer att jäklas med dig men låt honom inte påverka dig, var stark och hämta din styrka från änglarna! Be dem och beskydd och hjälp och de svarar dig, lyssna på vad de säger: ett tecken, en känsla odyl. Gör det för din familjens skull! Pojken har "äppelknyckarbyxor" och är bunden till marken ni bor på och detsamma gäller mannen. De vill ingen illa, de bara finns där. Att gå på storseans är kul men det känns som om det finns för lite tid för det men det är en upplevelse. Hoppas allt löser sig för dig och dina barn. Tänker på er! Marijona