Jag bor med mina föräldrar i ett hus där en har dött. Det har hänt många saker, det är ingen tvekan om att det spökar. Men det mest läskiga hände för nått år sen. Jag hade varit på LAN med mina kompisar och va ganska trött så jag orkade inte koppla in mina datagrejer så jag slängde in det i mitt rum. Sen tittade jag på tv i någon timme, sedan kände jag mig piggare så jag bestämde mig att koppla ihop grejerna. Först tände jag taklampan men det var för svagt ljus så jag tände sänglampan men den tändes inte. Jag tänkte att det var konstigt eftersom den fungerade innan. Efter 5 sekunder så tändes den automatiskt. Jag tänkte att den måste skruvas, så jag skruvade lampan men precis när jag började skruva så började lampan skaka så in i helvete! Jag blir skitskraj och helt chockad, sedan börjar nattduksbordet skaka och sedan bokhyllan och saker börjar ramla ner, jag springer allt vad jag har ner för trapporna och skriker. Min lille brorsa och mamma hade inte hört någonting där uppe och dem trodde knappt mig när jag berättade vad som hade hänt. OCh jag vågade inte gå upp där igen. Men efter nån timme så tog jag mod till mig och gick upp, jag var ju såklart tvungen att städa efter “spöket”. Jag ska tillägga att det räcker att man går som vanligt så hörs det på hela nedervåningen så det är jävligt märkligt. Sen skulle jag sova i den sängen…

Det är sommar, onsdagen den 2 augusti 1989. Jag och min bästa vän är i skogarna mellan Skellefteå och Boviksbadet. Vi är på väg till en trapperstuga för att övernatta. Det är mulet väder men uppehåll. Det blåser måttligt. Klockan är strax efter 11:45. Ungefär 2.5 till 3 kilometer in i skogen befinner vi oss på en skogsstig. Det är ca 2.5 km kvar till stugan dit vi är på väg. Vi kommer ut på en myrmark och följer skogsstigen.

Helt plötsligt slutar det blåsa. Fåglarna som kvittrade tystnade. Allt blev knäpptyst. På min vänstra sida bakom ett träd ca 15-20 meter ser jag och min kompis att det står någon eller något. Vi stannar upp och står blickstilla. Den eller det som står bakom trädet står och vaggar. Både jag och min kompis ser armar och axlar och att den eller det är iklädd gråa kläder eller ett grått skynke. Ansiktet ser vi inte. Vaggande eller stampandet tilltar och sedan ser vi att ett ansikte tittar fram bakom trädet. Vi blir alldeles stela av rädsla. Ansiktet på kroppen är alldeles vitt, grått hår, frontalt skallig, ögonen kolsvarta och munnen är halvöppen och kolsvart. Vi hör ingenting förutom ett väldigt högt viskande. Sedan hör vi ett skrik som skär igenom kroppen.
Vi springer allt vi kan och slänger ryggsäckar och springer och springer springer.

Slutligen hamnar vi hemma hos mig. Mina föräldrar ringer polisen. Vi går tillsammans med poliser, polishud och föräldrar till den plats där vi såg den eller det. Ryggsäckar hittar vi längs med vägen. På platsen bakom trädet där vi såg det vi såg fanns ingenting. Polishunden däremot fick bokstavligen fnatt.

Trots att jag idag är 41 år så kommer jag ihåg denna händelse som om den hände igår. Blir inte klok på vad det kan ha varit jag och min kompis såg.

Någon som kan hjälpa mig förstå detta?

/ Peter

För två år sedan ungefär så hamnade min bror på intensiven i Falun efter att försökt att tagit självmord efter ha varit på fyllan. Jag och min familj såg på nyheterna att det var en ung kille som hade försökt tagit sitt liv och att han återupplivades på plats. Vi tänkte ju att “Hoppas att det inte är någon man känner”.

Samma dag på min näst sista lektion jag var på så ringer en läkare och säger att han söker min mamma då. Jag svarar med att det är hans syster och då förklarar han då att han ligger inne på intensiven i Falun. Min mamma ringer efteråt och säger samma sak och att det var bra att läkaren ringde först.

Vi åker in och besöker honom flera gånger och funderar hur han kunde har överlevt, för han hade väldigt mycket skador som var gränsfall att han skulle stryka med. Iallafall eftersom han låg nersövd i ca 2 veckor och jag var så klart orolig om han skulle klara sig.

Det mest skrämmande tror jag var att en kväll medans han låg nersövd så var min familj och jag hemma. Jag hade gått och lagt mig och mina föräldrar kollade på TV nere. Min mammas mobil började att ringa och det var från min bror och hon funderade på hur han kunde ringa till henne.

Jag tror att det hände 3 gånger innan det slutade, men det mest skrämmande var nog att min brors mobil låg hemma hos oss helt sönderslagen och sim-kortet var också trasigt. Hon hade svarat den 3:e gången och då hade hon bara hört brusningar.

Det här hände 1981. Jag var 4år då. Jag hade suttit i trappan och sett på medan mormor moppade hallgolvet. När hon går iväg för att tvätta av moppen och skölja hinken stövlar hennes bror in, med leriga stövlar. Jag blir riktigt arg på honom och skäller ut honom. Att han bara vågar skita ner det nystädade golvet! Saken är bara den att brodern dog 1974, alltså flera år innan jag föddes….